Gå till innehåll
SVENSK VOLLEYBOLL

Linus Tholse - i pappas fotspår

Har man en pappa som heter Peter Tholse som blivit uttagen världslaget, så känns det naturligt att sonen, Linus, också försökt satsa på en volleybollkarriär. Nu spelar han i den italienska högsta ligan, som många bara kan drömma om – men karriären har inte alltid varit en dans på rosor.

Ett första steg mot en framtida volleykarriär var att försöka ta sig in på volleybollgymnasiet i Falköping. Men han hade inte spelat tillräckligt länge och var dessutom för kort så han fick inte den efterlängtade gymnasieplatsen. Förrän han kom in på reservplats efter ett avhopp.

- Så här i efterhand är jag glad att den där killen hoppade av så att jag fick chansen. Jag hade aldrig kommit utomlands så här tidigt om jag inte gått på Riksidrottsgymnasiet, berättar Linus.

Från Falköping till Falkenberg till Belgien till Italien

Han hade ett riktigt bra sista år i Falköping, då han gick från medioker till att bli en av de absolut bästa spelarna i den dukiga 89:e-kullen. När sedan Falkenberg visade intresse och han fick chans till att fortsätta sin satsning i ett av Sveriges bästa elitserielag, började han tro på en framtida karriär utomlands.

Efter att förra året ha spelat i belgiska ligan, var Linus på väg hem till Falkenberg igen. Kontraktet var påskrivet, men det fanns en proffsklausul med i kontraktet som blev aktuell när italienarna hörde av sig.

Trodde du själv att du skulle komma att bli proffs i A1 Italien innan du hunnit fylla 23 år?

- Jag trodde, helt ärligt, aldrig någonsin att jag skulle komma till A1. Jag hoppades på att nå A2 någon gång. Nu när jag väl är här är det bara att försöka jobba till sig en plats i startsexan, även om man inte kommer vara i högsta ligan nästa år. För nu har jag suttit på bänken ett tag och vill börja känna pressen som en av startspelarna i ett lag har.

Vi ber Linus berätta om skillnaden mellan Belgien och Italien när det gäller volleyboll:

- I Belgien tränade vi otroligt mycket, det var: gym, simning, mottagningsträning och sen vanlig träning, i stort sett varje dag. Här i Italien har vi intensiteten och kvalitén. Man har större resurser här. T ex har vi två läkare som är tillgängliga jämt, var av en alltid är med på matcherna. Vi har en fysio som är med på alla träningar och vi hade två fystränare i början av säsongen. För att öka intensiteten på träningarna har vi minst två personer förutom förste- och andrecoachen som samlar bollar, så man kan koncentrera sig på träningen, utan att behöva samla bollar. Vi har en hall som är till bara för volleyboll.

Beskriv ditt nya lag, San Giustino?

- På pappret har vi ett riktigt bra lag med landslagspelare från sju olika länder. Vi har Hollands lagkapten, Serbien EM-guld passare, Sloveniens lagkapten, USA´s andrehöger och den legendariske finländska landslagspelaren Tuomas Sammelvuo. Den sistnämde är 36 år och kallas för robocop här nere, för att han kommit tillbaka från en mängd olika skador under åren, men han fortsätter hela tiden spela.

Strulig säsong

Förutom de ovan nämnda spelarna hade laget även förra årets bästa poängplockare, serbiska högern, Sasha Starovic, men som slet av sig korsbandet i första matchen. Dessutom hade laget även den argentinske stjärnspikern, Facoundo Conte, när säsongen startade. Denne bytte dock klubb till konkurrentklubben Monza, vid juletid. Som om inte detta vore nog så gjorde klubben sig av med sin tränare i januari månad. Tränarbytet har dock fått önskad effekt och på sistone har laget börjat göra allt bättre resultat. Just nu kämpar laget som bäst med att försöka ta sig till slutspel och därmed säkra ett kontrakt för nästa år.

Publik på träningarna

Volleyboll är ju populärt i Italien, kan du ge några exempel?

- Det finns en supporterbar nere i centrum där halsdukar, tröjor och foton av oss hänger. De som jobbar där vägrar låta oss betala vad vi än beställer. Oftast är det folk som vill bjuda en på kaffe eller något annat. Det kommer alltid fram någon vart man än är och önskar en lycka till, spelar ingen roll om man är på gymmet eller står i kön i mataffären. Stan är inte så stor så volleyboll är det största som händer här. När vi har träning är det minst 20 personer som kommer och kollar, oftast alltid samma personer, berättar Linus.

Hur var det att flytta från Belgien till Italien?

- Om jag fick en chock första veckan när kom till Belgien så var det ingenting mot hur det var att komma till Italien. Det roliga var att det endast var andrehögern och centrarna som hade kommit till San Giustino för att börja försäsongen. Resten var folk utan klubb eller yngre spelare runt min ålder som inte har fått en plats i A1 eller A2 ännu. Jag hade tre veckor på mig att träna med de "inhyrda" spelarna tills resten av laget hade kommit från EM. Här är mer power och bättre teknik i alla moment. Blockupptäckning och försvar är något man jobbar med massor. Stor del av träningarna handlar om att möta 3-block för att det ska bli så mycket spel som möjligt, annars smäller det direkt och bollen är över, avslutar Linus. 

Faktaruta

Smeknamn: Hans, som är Linus andranamn
Ålder: 23 i april  
Position: Vänster- och högerspiker
Moderklubb/senaste klubb i Sverige: Södertelge, senaste Falkenberg
Nuvarande klubb: Energy Resources San Giustino, Italien
Tidigare klubbar som proffs: Aquacare Halen, Belgien   
Antal år som spelare: 8
Antal år som proffs: 2
Mål som volleybollspelare: Tidigare hade jag som mål att hålla på tills jag blev proffs! Så nu är målet att se hur bra man kan bli.

Skrivet av: Martin Karlsson


 


Fler nyheter

Publicerad: 2012-03-30

Senast uppdaterad: 2016-06-07

Visa fler nyheter

Sponsorer