Proffsliv med kulturkrockar
24 år ung har Sara Malmlöv hunnit med att uppleva volleyboll på flera olika platser, både i Sverige och utomlands. Som 16-åring flyttade hon till volleybollgymnasiet och påbörjade en satsning som nu tagit henne både till USA och till Frankrike.
Efter spel och studier på volleybollgymnasiet och spel i Elitserien med Kolbäck bar det av till USA och ett fyraårigt äventyr på University of New Haven.
– Skillnaderna är ganska stora jämfört med hemma. Där handlar det om hela skolans image, det finns prestige och rivalitet i varenda match, i varenda sport på de olika skolorna i USA, och emellan åt är det inte vackert. Det finns hejarramsor till allt och jag tror aldrig att jag ägt så många färgglada hårsnoddar. Att vinna matcherna betyder allt, säger Sara.
Hur var dina år där borta rent volleybollmässigt?
- Mitt första år var det mest framgångsrika. Vi gick till Elite 8, som är ett slutspel för de 8:a bästa div 2 lagen i hela landet. Det gick dock inte så bra för mig personligen. De två sista åren var de spelmässigt bästa för mig personligen, då jag erhöll Player of the year, men tyvärr gick det inte lika bra för laget dessa säsonger, berättar Sara.
Att bli proffs var inte alls planerat, snarare kom det som en överraskning. Både erbjudandet att spela på college i USA och som halvproffs i Frankrike kom väldigt plötsligt och båda äventyren var väldigt oplanerade. Efter äventyret i USA var tanken att hon skulle återvända hem igen till ”landet falukorv”, som hon själv kallar Sverige.
- Jag hade inte tänkt tanken innan erbjudandet kom. Beslutet var enkelt - inom tre veckor hade jag packat väskorna och skrivit ut flygbiljetten, säger hon.
Beskriv din nya klubb och laget?
- Jag titulerar mig halvproffs vilket betyder att jag tränar med ett lag i högsta ligan och spelar matcher med klubbens B-lag. Beziers Angels, som klubben heter, har fått ett rejält uppsving denna säsong och A-laget har gått från bottenlag till topplag. B-laget har gått från N3 till den högre serien N2. Dock svajar resultatet och vi ligger ”dead last.” Både A-laget och B-laget har flera utländska spelare. Det finns tjejer från Ryssland, USA, Spanien, Brasilien och så jag, en svensk.
Normalt tränar hon två gånger om dagen, varav tre pass i veckan är med B-laget och resten med A-laget. I B-laget spelar hon som högerspiker och fungerar först och främst som anfallare. Truppen är tunn och hon har inte direkt någon konkurrens, vilket gör att hon får gott om speltid.
Hur har det gått för dig personligen i år än så länge?
- Steget från college till halvproffs har varit en stor omställning. I början stannade min utveckling upp men allteftersom tiden gått har jag blivit alltmer varm i kläderna.
Vad är största skillnaden med svensk volleyboll och fransk damvolleyboll?
- Den största skillnaden är intresset som omgivningen visar för sporten. Det är mycket folk på matcherna och som inte är rädda för att heja på sitt lag och föra oväsen. Sen är det såklart annorlunda att bli bjuden på vin och öl direkt efter en match, det händer inte så ofta i Sverige, säger Sara och ler.
Vi ber henne avslutningsvis berätta lite om hennes framtidsdrömmar. Men då kommer hon tillbaka hur hon är som person och svarar.
- Jag vill se mig själv som en spontan och impulsiv människa. Därför gillar jag inte att planera och håller alla dörrar på glänt, avslutar Sara Malmlöv.
Faktaruta
Namn: Sara Malmlöv
Smeknamn: ”Big Swede”
Ålder: 24
Moderklubb/senaste klubb i Sverige: Lindesberg VBK
Nuvarande klubb: Beziers Angels
Tidigare klubbar som proffs: -
Antal år som spelare: 10
Antal år som proffs: 1
Mål som volleybollspelare: Fortsätta att utvecklas och spela så länge som jag finner glädje i sporten.
Av: Martin Karlsson
Efter spel och studier på volleybollgymnasiet och spel i Elitserien med Kolbäck bar det av till USA och ett fyraårigt äventyr på University of New Haven.
– Skillnaderna är ganska stora jämfört med hemma. Där handlar det om hela skolans image, det finns prestige och rivalitet i varenda match, i varenda sport på de olika skolorna i USA, och emellan åt är det inte vackert. Det finns hejarramsor till allt och jag tror aldrig att jag ägt så många färgglada hårsnoddar. Att vinna matcherna betyder allt, säger Sara.
Hur var dina år där borta rent volleybollmässigt?
- Mitt första år var det mest framgångsrika. Vi gick till Elite 8, som är ett slutspel för de 8:a bästa div 2 lagen i hela landet. Det gick dock inte så bra för mig personligen. De två sista åren var de spelmässigt bästa för mig personligen, då jag erhöll Player of the year, men tyvärr gick det inte lika bra för laget dessa säsonger, berättar Sara.
Att bli proffs var inte alls planerat, snarare kom det som en överraskning. Både erbjudandet att spela på college i USA och som halvproffs i Frankrike kom väldigt plötsligt och båda äventyren var väldigt oplanerade. Efter äventyret i USA var tanken att hon skulle återvända hem igen till ”landet falukorv”, som hon själv kallar Sverige.
- Jag hade inte tänkt tanken innan erbjudandet kom. Beslutet var enkelt - inom tre veckor hade jag packat väskorna och skrivit ut flygbiljetten, säger hon.
Beskriv din nya klubb och laget?
- Jag titulerar mig halvproffs vilket betyder att jag tränar med ett lag i högsta ligan och spelar matcher med klubbens B-lag. Beziers Angels, som klubben heter, har fått ett rejält uppsving denna säsong och A-laget har gått från bottenlag till topplag. B-laget har gått från N3 till den högre serien N2. Dock svajar resultatet och vi ligger ”dead last.” Både A-laget och B-laget har flera utländska spelare. Det finns tjejer från Ryssland, USA, Spanien, Brasilien och så jag, en svensk.
Normalt tränar hon två gånger om dagen, varav tre pass i veckan är med B-laget och resten med A-laget. I B-laget spelar hon som högerspiker och fungerar först och främst som anfallare. Truppen är tunn och hon har inte direkt någon konkurrens, vilket gör att hon får gott om speltid.
Hur har det gått för dig personligen i år än så länge?
- Steget från college till halvproffs har varit en stor omställning. I början stannade min utveckling upp men allteftersom tiden gått har jag blivit alltmer varm i kläderna.
Vad är största skillnaden med svensk volleyboll och fransk damvolleyboll?
- Den största skillnaden är intresset som omgivningen visar för sporten. Det är mycket folk på matcherna och som inte är rädda för att heja på sitt lag och föra oväsen. Sen är det såklart annorlunda att bli bjuden på vin och öl direkt efter en match, det händer inte så ofta i Sverige, säger Sara och ler.
Vi ber henne avslutningsvis berätta lite om hennes framtidsdrömmar. Men då kommer hon tillbaka hur hon är som person och svarar.
- Jag vill se mig själv som en spontan och impulsiv människa. Därför gillar jag inte att planera och håller alla dörrar på glänt, avslutar Sara Malmlöv.
Faktaruta
Namn: Sara Malmlöv
Smeknamn: ”Big Swede”
Ålder: 24
Moderklubb/senaste klubb i Sverige: Lindesberg VBK
Nuvarande klubb: Beziers Angels
Tidigare klubbar som proffs: -
Antal år som spelare: 10
Antal år som proffs: 1
Mål som volleybollspelare: Fortsätta att utvecklas och spela så länge som jag finner glädje i sporten.